Sedan förra inlägget har det hänt en hel del. Jag har varit mycket i kyrkan, känner att det börjar lossna mer och mer och att jag börjar få riktigt fina vänner där. Största förändringen sedan sist måste nog dock ändå vara att Viola har lärt sig att gå. En dag så satt det helt plötsligt. Det är väldigt häftigt att få vara med och se utvecklingen hos ett barn måste jag säga och faktiskt så är det ju så att the best is yet to come (alltså när jag får vara med om allt detta med mina egna barn) men det kommer nog dröja ett tag tills dess...