Om man ska sammanfatta denna dag med ett ord är det: vin. Vi har varit på två olika vingårdar idag och luktat och smuttat och diskuterat huruvida vinet var något att ha eller inte (svårt för mig att säga annat än bra eller dåligt, har ännu inte lärt mig göra utläggningar om arom, fyllighet och årgång etc.

Första stället vi var på heter Post House Wines. Där var alla viner döpta efter ett frimärke om jag förstod det hela rätt. Vi var helt ensamma på gården och vi fick stå i "garaget" där vinerna lagrades och testa ungefär fyra-fem olika viner.


Efter att ha börjat dagen med lite vinprovning åkte vi bara fem minuter bort till en mysig restaurang för lite lunch. Maten var jättegod och barnen kunde springa runt och leka på gräsmattan.




Efter lunch åkte vi vidare till en vingård vid namn Waterford Estate. Lisa hade fått tips av en kompis att åka dit och hon beskrev det med orden "Ralph Lauren meets Toscana meets South Africa" och det var så rätt. Jag älskade verkligen det här stället! Så otroligt vackert på alla sätt och vis, hade gärna flyttat dit med en gång. Här testade vi tre olika viner med tillhörande tre olika sorters choklad. Mumma!

Idag när jag vaknade var himlen grå och tråkig och det tog ett bra tag innan solen visade sig, om än under växlande molnlighet. Ola och Lisa åkte och kollade på tavlor och jag och Inger bestämde oss för att åka en liten sväng till stranden med barnen trots vädret. Vi byggde sandslott och avslutade med varsin mjukglass i Somerset mall. Jag körde i vänstertrafik för första gången och jag måste säga att det gick förvånandsvärt bra.

Idag åkte vi till en vingård 30 minuter härifrån som hette Spier. Det stod dock ingen vinprovning på dagens schema utan ett besök på deras djuravdelning. Vi visste att det skulle vara en fågeluppvisning klockan två och kom dit precis i lagom tid. Ingen av oss hade väl egentligen så stora förväntningar men jag ska säga er att det här var en fågeluppvisning som hette duga. Fåglarna gick runt mellan våra ben, satt på våra händer (med handske på) och på huvudena. Det var ugglor, gamar och örnar - alltså djur man vanligtvis inte brukar kela med direkt.






Vilda var superlugn under showen men Viggo kunde inte alls sitta still, han var superrädd och sprang och gömde sig bakom mamma. Tillslut vågade han sitta i Lisas knä (men bara om hon höll om honom hårt så att ingen fågel kunde ta honom) och sakta med säkert började han vänja sig och det slutade med att Viggo sedan stod och klappade rovfåglar som om det var gosedjur.


Efter en stund hos rovfåglarna gick vi in genom en annan grind där det fanns geoparder att gosa med. Jag, Vilda, Viggo och Lisa gick in i en av burarna och klappade en. Han var superlugn och låg mest och halvsov men rätt som det var vände han sig om och jag kan säga att det räckte med den lilla rörelsen för att mitt hjärta skulle börja slå dubbla slag.



Allt som allt var Spier ett jättetrevligt ställe med djurfarm, vinprovning, café och lite marknadsstånd med souvenirer - allt man behöver för en lyckad utflykt.

En sak som är lite annorlunda här nere om man jämför med hemma i Sverige är att folk går mitt på de stora vägarna utan någon försiktighet alls. De här killarna säljer saker och passar helt enkelt på att gå fram till bilarna när trafikljusen visar rött. De säljer allt från galgar och plastpåsar till gosedjur, solglasögon och mobiltelefonladdare.

Andra sitter längst vägarna och väntar på att någon ska köra förbi och säga att dem har ett jobb till dem idag. Det kan vara något som ska byggas, ett träd som behöver klippas eller ett hus som behöver städas. På morgonen är det väldigt många som sitter längst gatorna men framåt eftermiddagen ser man inte många alls, jag undrar om det är för att de gett upp eller om de faktiskt fått jobb för dagen. Tydligen så ska det funka ganska bra vad jag har hört.

En stor skillnad mot Sverige, men varför inte?

Naturen här är faktiskt helt fantastisk stundtals. Kolla bara på de här bilderna där ett moln har lagt sig mellan marken och berget. Helt amazing!

Igårkväll åkte jag Lisa och Ola till kåkstaden Khayamandi för en föreställning vid namn Amazink LIVE. Det bjöds på afrikans mat samtidigt som vi fick underhållning av världsklass. Personerna som underhöll och serverade (samma personer till allt) bodde i kåkstaden och för dem är det här en otrolig möjlighet att få fly den hemska vardagen för en stund. Jag fick inga kort på kåkstaden men några på showen.

Underbar utsikt från byggnaden där vi fick mat och underhållning. Den här byggnaden var en stadig och bra cementbyggnad men personerna som bor här bor i plåthus, om man ens kan kalla det hus. Plåtruckel är nog ett bättre ord.





Sånger som "when a man loves a woman" varvades med äkta afrikans sång och dans.
Min favoritmat blev en sorts köttfärssås med ägg på toppen samt en supergod söt sås med färsk banan i.

Andra dagen i Kapstaden började med Somerset Wests lördagsmarknad som kan liknas vid Burseryd marknad kanske. Det såldes lite av allt möjligt som man kan tänkas behövas, Mat, kläder och prylar prylar prylar.








Framåt lunch hade vi tittat igenom marknadens utbud och hunnit äta varsin glass så då var det dags att åka vidare. Nästa stopp var den lokala golfklubben där Inger och Stefan spenderar mycket tid, härligt säger jag bara.

Här kunde man inte bara golfa utan även äta schysst lunch, gymma och lajja runt. Jag och Lisa började med 30 min på gymmet. Träning är aldrig fel, inte minst på semestern då det slinker ner både det ena och det andra. Kommer ihåg för några år sedan när jag, Emelie och Hanna var på Kefalonia en vecka och vågen visade +3 kg när jag kom hem - efter en vecka!

Efter lite träning käkade vi lunch och tittade in golfklubben lite mer innan vi åkte hem med barnen som längtat efter poolen hela dagen trots ett morgondopp innan vi åkte till marknaden.

Igår eftermiddag startade min resa tillsammans med familjen Gunnarsson ner till Sydafrika. Först åkte vi tre timmar till London där flygplatsen var så stor att det inte gick att få något grepp om alls. Fem olika terminaler och alla terminaler har upp till typ 50 olika gater. Varje terminal har också ett tunnelbanesystem så att man ska kunna ta sig mellan gaterna någorlunda fort.
Vi hade lite över två  timmars paus på Heathrow så där fyllde vi på med energi i form av mat och dryck. När det sedan var dags att åka till Sydafrika gick vi på ett jumbo-jet, alltså ett sjukt stort tvåvåningsplan.

Jag satt jämte Viggo och Vilda på planet - båda två var superexalterade över att det fanns TV-apparater på stolen framför så att man kunde kolla film. Viggo tjatade massa och tillslut förstod han att TVn sätts på när planet är uppe i luften. Det dröjde ett tag men tillslut sattes skrämen igång men innan filmen - reklam. Rätt som det är knackar Vilda på min axel och viskar "Han sover", då har sötnosen somnat innan filmmenyn hunnit dyka upp på TVn, så sött.

Vid flygplatsen i Sydafrika väntade barnens mormor och morfar som bor här nere på vinterhalvåret. Efter att allt var ordnat med bagage och hyrbilar åkte vi raka vägen till Somerset West och poolen.






Här sover jag!

Dagens utflykt blev till närmsta mataffär för lite handling. Där sprang vi vuxna mest runt och letade efter Viggo som sprang bort bland hyllorna med jämna mellanrum. När vi kom tillbaka till huset igen blev det mer poolmys och middag.






Utsikten är helt fantastisk.
Långt där framme kan man se Godahoppsudden!

Pass, pengar och pilotisar.

Southafrica here i come!

När man åker in till stan från Lidingö kan man antingen köra bil hela vägen, har man inte något sjukt bra parkeringsställe kan det vara ganska bra att istället parkera bilen i Ropsten och ta tunnelbanan därifrån. Har man ingen bil alls kan man ta Lidingöbanan och sen tunnelbanan.

Idag när jag skulle in till kontoret parkerade jag bilen i Ropsten. När jag tre timmar senare ska köra hem från Ropsten sitter bilen fast(!) Det var massa vatten och is på hela parkeringen och när jag parkerade hade isen gått sönder så mina däck var liksom helt "nerborrade" i vattnet. Jag försökte backa, köra framåt, köra framåt på tvåans växel och vicka på ratten - ingenting hände. Förtvivlad ringde jag mamma för att söka lite tröst och få en "axel att gråta på" men icke, hon sitter i möte och svarar inte.

Plan B - jag ringde Lisa (mamma nummer två?) hon är superlugn och säger till mig att gå till närmsta mack och be om en snöskottare. På vägen tillbaka till bilen plockade jag även på mig lite grus på vägen som jag skulle lägga bakom däcken (jag kom inte på det själv tyvärr...)

Planen fungerade dock inte så bra och bilen stod kvar på samma ställe, helt omöjlig att få bort. Folk kommer för att försöka hjälpa mig, en äldre dam som knappt kunde ta sig fram på den isiga parkeringen, en medelålders kvinna som egentligen hade superbråttom och en ung väldigt stilig kille i kostym. Tillslut kom en byggarbetare förbi och tog i för kung och fosterland, då, tillslut, kom jag loss! Jag blev så löjligt glad!

Det var dagens äventyr och jag inser i skrivande stund att jag inte kan någonting om bilar.
Tur att det finns hjälpsamma människor i dagens 2012!

I ♥

Helgen i Smålandsstenar börjar lida mot sitt slut och om två timmar är det jag som sätter mig på en buss mot Stockholm igen. Det har varit en väldigt bra helg hemma. Mamma har lagat massa god mat, vi har firat Julias 21-års dag (massa kvalitétstid med tjejerna), jag har hunnit hälsa på farmor & mormor och Magda har varit här och sagt hej.



Det är alltid lika mysigt att komma hem och hälsa på.
Tack alla inblandade för en bra helg!

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanade, inte självisk, den brusar inte upp. Den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
 1 Kor 13:4-7

Rutinerna vid hämtning ser likadana ut varje dag - först Viola sen Vilda och sist Viggo. De större barnen kastar sig in genom dörren när vi är hemma och slänger av sig kläderna för att springa upp och sätta på TVn. Jag och Viola brukar oftast fixa lite med tvätten och sen gå upp och ansluta lagom till Nätkompisar (ett barnprogram).




En vanlig eftermiddag på Pärlvägen.

Februari 2012 och Augusti 2011

Häromdagen strosade jag runt på stan, lite extra lycklig med denna påse i handen.
Jag kände att det var dags att unna mig något riktigt fint så Chanel fick det bli...

Skämt! Påsen innehöll mina nya glasögon, som inte är Chanel heller för den delen utan de andra påsarna var helt enkelt slut. Men med en sådan luxurös (eget påhittat ord?) påse kunde jag inte annat än att drömma mig bort lite.

Ni vet onsdagar är ju lite av toppen på veckan, jag är iallafall oftast väldigt glad då. Hälften av veckan har gått och livet brukar kännas ganska bra. I mina drömmar då så kommer min man hem från jobbet en onsdagskväll (jag är ett big fan av vardagslyx) med en sådan här påse till mig. Ingen speciell anledning bara "Jag-svängde-förbi-affären-för-att köpa-med-mig-något-fint." Men tills det inträffar har jag iallafall en påse...

Säg mig, har jag för stora drömmar?

Vintriga hälsningar från Pärlvägen

Det är snökaos i Stockholm och då menar jag verkligen snökaos. Pendeltågen står helt stilla och på vägarna är det så halt att bilar kör av vägen stup i kvarten. Även att det är besvärligt tycker jag att det är mysigt. Ska det va vinter kan det lika gärna vara riktig vinter.
Dock bara för en vecka eller två...

Mina förväntningar var höjda till skyarna men denna chokladkaka gjorde mig absolut inte besviken. Jag är en slavisk lakrits-älskare och det finns nog faktiskt ingen typ av lakrits jag inte gillar men saltlakrits är helt klart bäst. En chokladkaka med saltlakrits kan alltså inte bli annat än bra enligt mig. Den här är så bra att jag seriöst funderar på att skicka ett mail till Marabou och böna och be att Marabou black ska få en plats i standardsortimentet.
Som ni förstår blir det toppbetyg 
5/5