Nu har kylan kommit till ön och Stockholm på riktigt. I morse var det frost på rutorna och termometern visade -9 grader. Detta har såklart blivit dagens samtalsämne. På dagis, på gymmet och i mataffären - överallt är folk lite extra trevliga, inte för att de gillar kylan utan för att det faktiskt finns någonting nytt att prata om.

Jag som inte gillar snö och minusgrader får helt enkelt stå ut ett tag till, än verkar inte våren vara påväg.

Stolt mamma?

Imorgon kommer mamma Annelie upp till Stockholm för att spendera helgen här med mig.
Vi ska shoppa, fika en massa (det har hon lovat!) och umgås med fam Nilsson.
Kvalitétstid med mamma är aldrig fel.

Pratade precis med min vän Ebba på skype. Med tidsskillnad på 10 timmar är det inte det lättaste att hitta en tid som passar båda två men idag lyckades vi. Vi som förut pratade i telefon varje dag får nu nöja oss med en halvtimmes skypande då och då med väldigt dålig mottagning. En ganska drastisk omställning men som med det mesta är det bara att gilla läget. Jag gillar att skype finns och jag gillar att veta att Ebba har det bra nere i Australien.

Viola är sjuk idag och därför är hon hemma med mig. Vi har städat lite och nu sover hon en skvätt medan jag äter lunch och stryker skjortor. Solen tittade precis fram så till eftermiddagen blir det nog en promenad ner till vattnet. Det är superfint här när det är alldeles vitt på marken, men jag ska inte ljuga för er - jag längtar efter sommar och värme. Varje dag.



Försökte få till en fin bild utan napp i munnen vilket resulterade i en mycket sur tjej.

Återigen söndagkväll och jag rullade precis in väskan på Pärlvägen. Den här helgen har jag varit i Göteborg och hälsat på Emelie som bor och studerar där. En kär vän från Jönköping var också där och tillsammans hade vi tre en riktigt mysig och rolig helg tillsammans. Gammal kärlek rostar aldrig, så är det bara.






God mat, nattbio och shopping är bara några av de saker vi har hunnit med under helgen.
Helt klart en helg att minnas.

...står den här högst upp. Den tredje av Sofi Fahrmans böcker som var en julklapp av mamma och pappa. Jag har inte läst ut den än men kan redan nu lova er att den är läsvärd.
Kan inte sluta drömma mig bort och undra när och var mitt livs äventyr ska börja...

Idag sa jag hejdå till min kära vän Ebba.
Imorgon åker hon till Australien och stannar där till December.
10 månader.

Jag bad om styrka och Gud gav mig svårigheter för att göra mig stark.
Jag bad om visdom och Gud gav mig problem att lösa.
Jag bad om välstånd och Gud gav mig hjärna och muskler till att arbeta.
Jag bad om mod och Gud gav mig faror att övervinna.
Jag om kärlek och Gud gav mig utsatta människor att hjälpa.
Jag bad om väntjänster och Gud gav mig möjligheter.

Jag fick inget av det jag ville ha.
Jag fick allting jag behövde.

Det blev aldrig någon riktigt jul. Ingen snö så långt ögat kunde nå varken julafton, juldagen eller annandagen. Inte heller på nyårsafton.
Idag kom det lite snö här uppe och då kände jag plötsligt hur jag såg fram emot julen. Mitt begär mättades liksom aldrig riktigt eftersom det inte blev någon riktig jul utan snö. Eller så behöver jag bara ut och pulsa lite i snön så att jag blir nöjd. Ja, det är nog det som behövs.

Bilden är tagen av mig för exakt två år sedan.

Nytt år innebär nya möjligheter.

Det har hänt en hel del sedan jag uppdaterade strax innan nyår. Jag åkte till Västerås för att fira nyår med 300-400 personer på konferensen Unite. Det var minst sagt tre hektiska dagar med kanske 4 timmar sömn per natt. I söndags anlände alltså en slutkörd tjej till Stockholm igen. Jag sov hos mina kusiner en natt och sedan var jag tillbaka på Lidingö i måndags. Arbetet har satt igång igen men jag har väldigt bra sällskap dessa dagar så det går oklanderligt bra. Josefine som egentligen skulle åka till Verbier tidigt i onsdagsmorse åker inte förrän på söndag och ingen är gladare än jag.